Magnus Carlson "Det Värsta av Allt"
(Från skivan "Allt är bara du, du, du", 2001)

Plötslig var hon bara där. Hon stod mittemot dig, och tårarna flödade. Hon gav dig en känsla av vemod, ett slags stoff inom dig som inte fick dig att känna vem du egentligen var. Ibland skapar tankens sätt en overklig bild av hur man egentligen känner. Nyförskönade bilder av en  falsk besatthet av kärlek. Ibland betyder en respons så oerhört mycket. Det blir så fel, så fel när man inte handlar på rätt sätt. Man kommer i en annan verklighet, en olidlig skapelse av naturen. Gentemot rusets begär vilar en otrygghet inombords. Man vill så mycket, men allting blir bara fel. Du närmar dig tjejen med raska steg, men tar en felkliv. Ett kliv som egentligen kunde gestaltats som en vägvinning. Långt där ute ser du sökandets ljusa punkt av glädje. Långt ifrån ditt egna monument av kärlek. Hon vill ge dig tröst och du ger henne kraft. En kraft som gör henne stark. Många gånger skapar det difusa regnet en stormig mörk kväll., där du går ensam hem ifrån allt. Du återhämtar dig från fyllans värd, och anländer precis där du vaknat dagen före.  En avbild av din kärlek reflekteras vid lampbordet. Ett pussel av olika beståndsdelar gör dina tankar ännu mer oförenade. Du stiger in i duschen och sköljer bort minnena ur ditt liv. Tiden går och tickar fram dig till en annan en ny ovunnen tid.  Det blir en vardag i ditt liv. Något som kan utgöra dina karakteristiska drag. I lugnet av din ensamhet gör du uppror mot dig själv. Ord kan aldrig beskriva hur du egentligen tycker och känner. Det är mycket djupare än så. De där orden du aldrig fick fram, och det som du innerst inne ångrar. Du visste precis vad du skulle ha för repliker, men det visade sig att det blev en felaktig handling. Ingenting betyder något längre. Det bästa hade varit om allt varit en en stor lögn.

Patrik W K